|
Kull - 7 Ägare: Ingela Larsson Kindeland, Linköping
Till minne av Joker 2009-12-16 / 2011-10-07 - Jamen! vad skall han ha för namn, vi måste hitta på ett bra namn till vår nya valp, så ljöd det i köket hemma hos oss för ca två år sedan. Vi hade bestämt oss för att skaffa hund. Det skulle vara en hund som var bra för allergiker, kunna fungera bra i en familj, vår familj, vara snäll och kunna ställas ut. Vi läste allt om hundar och kom med olika förslag och vi fastnade för en Basenji. Vi läste i böckerna och på Internet om att Basenjin var intelligent och mycket självständig. Den skulle vara en tillgiven och trevlig familjehund. Däremot kräver den mycket motion och stort engagemang för att kunna fungera i en familj, samt att den ansågs vara bra om man var allergiker. Vad bra, tyckte vi, då får ju vi en utmaning med att forma hunden och jag skulle kunna få en massa motion med dagliga promenader. Dessutom stod det att Basenjin var lite reserverad, ännu bättre tyckte jag, för han skall ju kunna vara med på mitt jobb och där kommer det in en massa okända människor och det är ju inte bra med en hund som är för social och som hela tiden propsar på sällskap och vill hälsa. - Vad skall han heta, har någon nåt bra namn! Namnet skall ju passa honom, fortsatte det i köket. - Det skall ju vara ett namn på ”S”, tyckte någon, det lyssnar hundar på! - Jamen det finns så många namn att välja på, sa en tredje! Vad han skulle heta, var en svår och stor fråga verkade det som! - Joker skall han heta, kläckte någon, istället för Toker som var ett av de många förslagen på namn, för han kommer att vara en tokig en, en skojare eller så blir vi tokiga på honom, en ”joker i leken”! Joker fick det bli, vi var överens! Joker med det fina namnet SunTribe´s Stargait Superior kom hem en dag i februari lagom till sportlovet vår hund, vår valp, vår framtid. - Guuuud! så söt han är sa alla som såg honom. Han var otroligt söt, charmerande och helt enkelt fantastisk. Vilken hund, vi var otroligt stolta och mest stolt var nog jag. Jag hade bromsat all tanke på att skaffa hund i över ett år och givetvis gett med mig för familjens påtryckningar till sist. Vi får väl lösa det där med var han skall vara på dagarna, vem som skall gå ut ned honom, vilka eller vem skall han sova med på nätterna, ja ni vet allt det där man funderar på när man skall skaffa valp. Han tränades att bli rumsren, han tränades att gå i koppel, han tränades för att var med på utställningar, han tränades i allt. Vi skapade en plats för honom på mitt jobb, en lugn och trygg plats. Han fick några egna lugna och trygga platser hemmavid att ta igen sig på, han ville ju gå undan ibland och visade sin självständighet med att tala om för oss att här vill jag vara ifred. Så fantastisk han var, så klok och självständig. För något smartare än en Basenji hade vi inte träffat på och vi hade faktiskt haft några andra hundar och raser tidigare i våra liv. Efter det att vi hade fått vår hund, vår Joker, så började en fantastisk cirkus, var en strumpa försvunnen så visste vi ju vem som hade tagit den, Joker, och då började det ett hallå, vi jagade efter, Joker först vi efter. Han vann ju allt som oftast, kul hade han och kul hade vi. Utställningarna duggade tätt, vi träffade nya fantastiska människor och det fungerade rätt bra, han var ju så fin. Mina motionspromenader blev längre och tuffare, jag trivdes och Joker trivdes. Vilken energi Joker hade och han älskade att leka med andra hundar. Joker älskade att springa helst jagandes av en flock hundar. Det hade nästan ingen betydelse vad det var för ras eller storlek. Var det en liten tolv veckors valp lekte han på valpens villkor, var det en vuxen Grand Danois så rättade han sig efter det och blev lite tuffare och snabbare, bara han fick springa och ha kul. Andra minnesvärda och otroliga händelser var att han hade fick statusen ”häst” i en veterinärs journal. Av samma veterinär blev han vaccinerad mot kattpest istället för att få en valpspruta (vi valde en annan veterinär efter detta). Dessutom blev han en gång benämnd ”tik” i kritiken vid en mindre utställning. Joker var fantastisk på att lösa problem. Fick han en aktivitetsboll med godis i, ja då bet han bara sönder locket och tömde ut innehållet som han åt upp, enkelt eller hur. Om husse hade honom kopplad på jobbet och han ville gå att sova en stund, ja då var det bara att bita av kopplet och gå å lägga sig, enkelt eller hur. Varför göra det svårt för sig! Efter en tid märkte vi att allt inte stod rätt till. Joker blev i vissa situationer väldigt vass och aggressiv. Vi förstod det inte först, för en Basenji var ju känd för att vara just vass och hålla på sin integritet, det hade vi fått lära oss. Nu började en intensiv träning, för om det var ett inlärt beteende så kunde det naturligtvis tränas bort. Vi sökte hjälp hos veterinären som inte hittade några medicinska eller fysiska fel. Vi fick hjälp av uppfödaren med tips och råd. Vi rådfrågade andra Basenji ägare och vi pratade med hundtränare. Men inget hjälpte, beteendet fortsatte och när det hände var det hårt, aggressivt och oprovocerat. Dessutom började Joker kräva mer inrutade rutiner och ramar, för att inte bli för ”upptrissad”. Om vi bröt hans rutiner blev han orolig, reserverad och misstänksam och i dessa situationer agerade han ofta aggressivt och med ett oförutsätt bett. Efter alla råd och tips insåg vi att det fanns något vi inte skulle rå på, något vi inte kunde styra, något i ”generna”. Joker tog sitt sista andetag fredagen den 7 oktober kl. 16,05. Han blev 660 dagar och vilka fantastiska dagar vi har haft. Joker du är saknad och älskad. Vi ses i en annan tid i en annan värld. Sov så gott, ”lilla gubben”. Av husse Mats med familj, oktober 2011.
|
