.. är inte alltid vare sig förutsägbart eller lätt. Efter det fatala misslyckandet på appelplanen i Åtvidaberg förra lördagen hade jag inte riktigt laddat för helgens utmaning, anlagstest i viltspår. Uppe med tuppen (jag, inte hon. Hon går aldrig ur sängen innan hon verkligen måste. Fick hon skulle hon ligga där hela dagen, gärna med husse) i morse började jag baka till min kära syster. Samtidigt så tvättade och städade jag, jo, ni vet hur jag är. Mitt i bakandet av drömmar springer jag ner till tvättstugan. Väl uppe i lägenheten upptäcker jag två VÄLDIGT skyldiga hundar, de hade tryckt i sig över 30 (!) ogräddade drömmar! (jag har provat 1 st en gång och jag med mina 70 kilo mådde jag inte alls bra efter det) Jag ringde domaren som bröt ut i asgarv, vad skulle vi göra?

 Snobben hade tillslut samvete att må dåligt och spydde som en fontän, men Curry som skulle ut och spåra, hon hade helt andra tankar. Något i stil med, det jag har tagit är mitt, och det som är mitt behåller jag *ler* Tja, hon verkade ju inte må sämre än vanligt så jag bestämde mig för att åka och göra provet. Väl på plats så spårar hon som bara hon kan, lungt, metodiskt, sakta och begrunnande. När hon väl markerade klöven var jag överlyckligt, vi hade tagit oss runt! Nyfiken som jag är så gick jag nyss igenom SKKs register och fanns att Curry åter igen har gjort en bedrift, hon är den första Basenjin i sverige med att bli godkännd i anlagsklassen! (Pice of cake enl. henne själv) Och det efter att ha tryckt i sig ogräddade drömmar!

/Lina